Växthuseffekten

Växthuseffekten

Mänsklig aktivitet ökar växthuseffekten vilket leder till global uppvärmning.

Geografi

Nyckelord

Växthuseffekten, Global uppvärmning, klimatförändring, öken, stigning i havsnivån, värmeabsorbering, Reflektion, instrålning, utstrålning, atmosfäriska gaser, växthus, koldioxid, metan, kväve-oxid, vattenånga, jordbruk, industrin, transport, Mänsklig aktivitet, atmosfär, luft, Jord, havsnivå, Sol, moln, avveckling, avfall, glaciär, samhälle, natur, geografi

Relaterade objekt

Scener

Växthus

Merparten av den kortvågiga solstrålningen passerar obehindrat genom jordens atmosfär och absorberas då av ytan, vilket gör att ytans temperatur ökar. Den varma ytan avger en långvågig värmestrålning, som absorberas av atmosfären.
På så sätt hålls en betydande del av den utsända värmen tillbaka av atmosfären - det vill säga, inte själva luften utan den vattenånga och de växthusgaser den innehåller. Växthuseffekten är baserad på atmosfärens förmåga att hålla kvar värmen.

Benämningen kommer från växthusen som används inom jordbruket, där en liknande process sker. I dessa växthus hålls värmen kvar av glaset eller plasten som täcker växthuset.

Om det inte fanns någon naturlig växthuseffekt på jorden skulle den genomsnittliga temperaturen vara 35 grader lägre än vad den är och vår planet skulle vara täckt med is och ha en medeltemperatur på -20 grader. När mängden växthusgaser i atmosfären ökar, stiger även jordens medeltemperatur.

Majoriteten av de gaser som bidrar till växthuseffekten, såsom vattenånga, koldioxid, metan och dikväveoxid, finns naturligt i atmosfären. Under de senaste 100 åren har flera gaser, som inte finns naturligt i atmosfären dykt upp och andra har ökat i mängd. Alla dessa gaser ökar växthuseffekten varvid mer värme stängs in i atmosfären.

Som en följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen har polarisarna börjat smälta vilket lett till att havsnivån höjts. Detta utgör ett hot mot många kuststäder. Antalet stormar och orkaner ökar, vädret blir oförutsägbart, ökenspridningen sker allt snabbare, skogsbränder blir mer frekventa och många djurarter är hotade.

Allteftersom jorden värms upp kommer storleken på permanent frusna områden att minska och metan kommer att släppas ut i atmosfären. Eftersom metan är en mer potent växthusgas än koldioxid fångar den upp mer värme. Metan som finns i permafrostområden ackumulerades i frusna myrar under den senaste istiden. När permafrosten smälter, smälter även metanhydraten och släpps ut i atmosfären. Övertryck som orsakas av denna utsläppta gas utlöser explosioner på vissa ställen i marken varvid kratrar skapas. Metan frigörs i stora mängder, inte bara från fastlandet utan också från smältande sediment i polarhaven. Den globala uppvärmningen kommer sannolikt att öka snabbare, allteftersom mer metan släpps ut i atmosfären.

Definition av termer

Inkommande strålning: Elektromagnetisk solstrålning som når jordytan. Den omvandlas till värmeenergi på ytan och bidrar indirekt till uppvärmningen av marken och luften.

Reflektion: Elektromagnetisk solstrålning reflekteras ut i den interplanetära rymden genom vattenånga, is eller föroreningspartiklar som är större än strålningens våglängd.

Värmeabsorption: En liten del av den inkommande solstrålningen absorberas av komponenter i atmosfären vilket bidrar i låg grad till uppvärmningen. Ozon absorberar ultraviolett strålning, medan vattenånga och koldioxid absorberar infraröd strålning.

Utgående strålning: Långvarig värmestrålning med hjälp av vilken jordytan, som värms upp av inkommande solstrålning, överför värme till luften ovan.

Växthusgaser: Gaser som spelar en viktig roll i växthuseffekten är koldioxid, metan, kväveoxider, freoner och ozon i troposfären.

Jordens atmosfär

Merparten av den kortvågiga solstrålningen passerar obehindrat genom jordens atmosfär och absorberas då av ytan, vilket gör att ytans temperatur ökar. Den varma ytan avger en långvågig värmestrålning, som absorberas av atmosfären.
På så sätt hålls en betydande del av den utsända värmen tillbaka av atmosfären - det vill säga, inte själva luften utan den vattenånga och de växthusgaser den innehåller. Växthuseffekten är baserad på atmosfärens förmåga att hålla kvar värmen.

Benämningen kommer från växthusen som används inom jordbruket, där en liknande process sker. I dessa växthus hålls värmen kvar av glaset eller plasten som täcker växthuset.

Om det inte fanns någon naturlig växthuseffekt på jorden skulle den genomsnittliga temperaturen vara 35 grader lägre än vad den är och vår planet skulle vara täckt med is och ha en medeltemperatur på -20 grader. När mängden växthusgaser i atmosfären ökar, stiger även jordens medeltemperatur.

Majoriteten av de gaser som bidrar till växthuseffekten, såsom vattenånga, koldioxid, metan och dikväveoxid, finns naturligt i atmosfären. Under de senaste 100 åren har flera gaser, som inte finns naturligt i atmosfären dykt upp och andra har ökat i mängd. Alla dessa gaser ökar växthuseffekten varvid mer värme stängs in i atmosfären.

Som en följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen har polarisarna börjat smälta vilket lett till att havsnivån höjts. Detta utgör ett hot mot många kuststäder. Antalet stormar och orkaner ökar, vädret blir oförutsägbart, ökenspridningen sker allt snabbare, skogsbränder blir mer frekventa och många djurarter är hotade.

Allteftersom jorden värms upp kommer storleken på permanent frusna områden att minska och metan kommer att släppas ut i atmosfären. Eftersom metan är en mer potent växthusgas än koldioxid fångar den upp mer värme. Metan som finns i permafrostområden ackumulerades i frusna myrar under den senaste istiden. När permafrosten smälter, smälter även metanhydraten och släpps ut i atmosfären. Övertryck som orsakas av denna utsläppta gas utlöser explosioner på vissa ställen i marken varvid kratrar skapas. Metan frigörs i stora mängder, inte bara från fastlandet utan också från smältande sediment i polarhaven. Den globala uppvärmningen kommer sannolikt att öka snabbare, allteftersom mer metan släpps ut i atmosfären.

Definition av termer

Inkommande strålning: Elektromagnetisk solstrålning som når jordytan. Den omvandlas till värmeenergi på ytan och bidrar indirekt till uppvärmningen av marken och luften.

Reflektion: Elektromagnetisk solstrålning reflekteras ut i den interplanetära rymden genom vattenånga, is eller föroreningspartiklar som är större än strålningens våglängd.

Värmeabsorption: En liten del av den inkommande solstrålningen absorberas av komponenter i atmosfären vilket bidrar i låg grad till uppvärmningen. Ozon absorberar ultraviolett strålning, medan vattenånga och koldioxid absorberar infraröd strålning.

Utgående strålning: Långvarig värmestrålning med hjälp av vilken jordytan, som värms upp av inkommande solstrålning, överför värme till luften ovan.

Växthusgaser: Gaser som spelar en viktig roll i växthuseffekten är koldioxid, metan, kväveoxider, freoner och ozon i troposfären.

Naturlig växthuseffekt

Merparten av den kortvågiga solstrålningen passerar obehindrat genom jordens atmosfär och absorberas då av ytan, vilket gör att ytans temperatur ökar. Den varma ytan avger en långvågig värmestrålning, som absorberas av atmosfären.
På så sätt hålls en betydande del av den utsända värmen tillbaka av atmosfären - det vill säga, inte själva luften utan den vattenånga och de växthusgaser den innehåller. Växthuseffekten är baserad på atmosfärens förmåga att hålla kvar värmen.

Benämningen kommer från växthusen som används inom jordbruket, där en liknande process sker. I dessa växthus hålls värmen kvar av glaset eller plasten som täcker växthuset.

Om det inte fanns någon naturlig växthuseffekt på jorden skulle den genomsnittliga temperaturen vara 35 grader lägre än vad den är och vår planet skulle vara täckt med is och ha en medeltemperatur på -20 grader. När mängden växthusgaser i atmosfären ökar, stiger även jordens medeltemperatur.

Majoriteten av de gaser som bidrar till växthuseffekten, såsom vattenånga, koldioxid, metan och dikväveoxid, finns naturligt i atmosfären. Under de senaste 100 åren har flera gaser, som inte finns naturligt i atmosfären dykt upp och andra har ökat i mängd. Alla dessa gaser ökar växthuseffekten varvid mer värme stängs in i atmosfären.

Som en följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen har polarisarna börjat smälta vilket lett till att havsnivån höjts. Detta utgör ett hot mot många kuststäder. Antalet stormar och orkaner ökar, vädret blir oförutsägbart, ökenspridningen sker allt snabbare, skogsbränder blir mer frekventa och många djurarter är hotade.

Allteftersom jorden värms upp kommer storleken på permanent frusna områden att minska och metan kommer att släppas ut i atmosfären. Eftersom metan är en mer potent växthusgas än koldioxid fångar den upp mer värme. Metan som finns i permafrostområden ackumulerades i frusna myrar under den senaste istiden. När permafrosten smälter, smälter även metanhydraten och släpps ut i atmosfären. Övertryck som orsakas av denna utsläppta gas utlöser explosioner på vissa ställen i marken varvid kratrar skapas. Metan frigörs i stora mängder, inte bara från fastlandet utan också från smältande sediment i polarhaven. Den globala uppvärmningen kommer sannolikt att öka snabbare, allteftersom mer metan släpps ut i atmosfären.

Definition av termer

Inkommande strålning: Elektromagnetisk solstrålning som når jordytan. Den omvandlas till värmeenergi på ytan och bidrar indirekt till uppvärmningen av marken och luften.

Reflektion: Elektromagnetisk solstrålning reflekteras ut i den interplanetära rymden genom vattenånga, is eller föroreningspartiklar som är större än strålningens våglängd.

Värmeabsorption: En liten del av den inkommande solstrålningen absorberas av komponenter i atmosfären vilket bidrar i låg grad till uppvärmningen. Ozon absorberar ultraviolett strålning, medan vattenånga och koldioxid absorberar infraröd strålning.

Utgående strålning: Långvarig värmestrålning med hjälp av vilken jordytan, som värms upp av inkommande solstrålning, överför värme till luften ovan.

Växthusgaser: Gaser som spelar en viktig roll i växthuseffekten är koldioxid, metan, kväveoxider, freoner och ozon i troposfären.

Ökad växthuseffekt

Merparten av den kortvågiga solstrålningen passerar obehindrat genom jordens atmosfär och absorberas då av ytan, vilket gör att ytans temperatur ökar. Den varma ytan avger en långvågig värmestrålning, som absorberas av atmosfären.
På så sätt hålls en betydande del av den utsända värmen tillbaka av atmosfären - det vill säga, inte själva luften utan den vattenånga och de växthusgaser den innehåller. Växthuseffekten är baserad på atmosfärens förmåga att hålla kvar värmen.

Benämningen kommer från växthusen som används inom jordbruket, där en liknande process sker. I dessa växthus hålls värmen kvar av glaset eller plasten som täcker växthuset.

Om det inte fanns någon naturlig växthuseffekt på jorden skulle den genomsnittliga temperaturen vara 35 grader lägre än vad den är och vår planet skulle vara täckt med is och ha en medeltemperatur på -20 grader. När mängden växthusgaser i atmosfären ökar, stiger även jordens medeltemperatur.

Majoriteten av de gaser som bidrar till växthuseffekten, såsom vattenånga, koldioxid, metan och dikväveoxid, finns naturligt i atmosfären. Under de senaste 100 åren har flera gaser, som inte finns naturligt i atmosfären dykt upp och andra har ökat i mängd. Alla dessa gaser ökar växthuseffekten varvid mer värme stängs in i atmosfären.

Som en följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen har polarisarna börjat smälta vilket lett till att havsnivån höjts. Detta utgör ett hot mot många kuststäder. Antalet stormar och orkaner ökar, vädret blir oförutsägbart, ökenspridningen sker allt snabbare, skogsbränder blir mer frekventa och många djurarter är hotade.

Allteftersom jorden värms upp kommer storleken på permanent frusna områden att minska och metan kommer att släppas ut i atmosfären. Eftersom metan är en mer potent växthusgas än koldioxid fångar den upp mer värme. Metan som finns i permafrostområden ackumulerades i frusna myrar under den senaste istiden. När permafrosten smälter, smälter även metanhydraten och släpps ut i atmosfären. Övertryck som orsakas av denna utsläppta gas utlöser explosioner på vissa ställen i marken varvid kratrar skapas. Metan frigörs i stora mängder, inte bara från fastlandet utan också från smältande sediment i polarhaven. Den globala uppvärmningen kommer sannolikt att öka snabbare, allteftersom mer metan släpps ut i atmosfären.

Definition av termer

Inkommande strålning: Elektromagnetisk solstrålning som når jordytan. Den omvandlas till värmeenergi på ytan och bidrar indirekt till uppvärmningen av marken och luften.

Reflektion: Elektromagnetisk solstrålning reflekteras ut i den interplanetära rymden genom vattenånga, is eller föroreningspartiklar som är större än strålningens våglängd.

Värmeabsorption: En liten del av den inkommande solstrålningen absorberas av komponenter i atmosfären vilket bidrar i låg grad till uppvärmningen. Ozon absorberar ultraviolett strålning, medan vattenånga och koldioxid absorberar infraröd strålning.

Utgående strålning: Långvarig värmestrålning med hjälp av vilken jordytan, som värms upp av inkommande solstrålning, överför värme till luften ovan.

Växthusgaser: Gaser som spelar en viktig roll i växthuseffekten är koldioxid, metan, kväveoxider, freoner och ozon i troposfären.

Smältning av istäcket

Merparten av den kortvågiga solstrålningen passerar obehindrat genom jordens atmosfär och absorberas då av ytan, vilket gör att ytans temperatur ökar. Den varma ytan avger en långvågig värmestrålning, som absorberas av atmosfären.
På så sätt hålls en betydande del av den utsända värmen tillbaka av atmosfären - det vill säga, inte själva luften utan den vattenånga och de växthusgaser den innehåller. Växthuseffekten är baserad på atmosfärens förmåga att hålla kvar värmen.

Benämningen kommer från växthusen som används inom jordbruket, där en liknande process sker. I dessa växthus hålls värmen kvar av glaset eller plasten som täcker växthuset.

Om det inte fanns någon naturlig växthuseffekt på jorden skulle den genomsnittliga temperaturen vara 35 grader lägre än vad den är och vår planet skulle vara täckt med is och ha en medeltemperatur på -20 grader. När mängden växthusgaser i atmosfären ökar, stiger även jordens medeltemperatur.

Majoriteten av de gaser som bidrar till växthuseffekten, såsom vattenånga, koldioxid, metan och dikväveoxid, finns naturligt i atmosfären. Under de senaste 100 åren har flera gaser, som inte finns naturligt i atmosfären dykt upp och andra har ökat i mängd. Alla dessa gaser ökar växthuseffekten varvid mer värme stängs in i atmosfären.

Som en följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen har polarisarna börjat smälta vilket lett till att havsnivån höjts. Detta utgör ett hot mot många kuststäder. Antalet stormar och orkaner ökar, vädret blir oförutsägbart, ökenspridningen sker allt snabbare, skogsbränder blir mer frekventa och många djurarter är hotade.

Allteftersom jorden värms upp kommer storleken på permanent frusna områden att minska och metan kommer att släppas ut i atmosfären. Eftersom metan är en mer potent växthusgas än koldioxid fångar den upp mer värme. Metan som finns i permafrostområden ackumulerades i frusna myrar under den senaste istiden. När permafrosten smälter, smälter även metanhydraten och släpps ut i atmosfären. Övertryck som orsakas av denna utsläppta gas utlöser explosioner på vissa ställen i marken varvid kratrar skapas. Metan frigörs i stora mängder, inte bara från fastlandet utan också från smältande sediment i polarhaven. Den globala uppvärmningen kommer sannolikt att öka snabbare, allteftersom mer metan släpps ut i atmosfären.

Definition av termer

Inkommande strålning: Elektromagnetisk solstrålning som når jordytan. Den omvandlas till värmeenergi på ytan och bidrar indirekt till uppvärmningen av marken och luften.

Reflektion: Elektromagnetisk solstrålning reflekteras ut i den interplanetära rymden genom vattenånga, is eller föroreningspartiklar som är större än strålningens våglängd.

Värmeabsorption: En liten del av den inkommande solstrålningen absorberas av komponenter i atmosfären vilket bidrar i låg grad till uppvärmningen. Ozon absorberar ultraviolett strålning, medan vattenånga och koldioxid absorberar infraröd strålning.

Utgående strålning: Långvarig värmestrålning med hjälp av vilken jordytan, som värms upp av inkommande solstrålning, överför värme till luften ovan.

Växthusgaser: Gaser som spelar en viktig roll i växthuseffekten är koldioxid, metan, kväveoxider, freoner och ozon i troposfären.

Berättarröst

Jorden tar emot enorma mängder kortvågig strålningsenergi från solen. En liten del av denna elektromagnetiska strålning reflekteras tillbaka till rymden, medan resten tränger sig igenom atmosfären och når jordens yta.

En del av de strålar som når ytan reflekteras tillbaka men resten absorberas. På så sätt värms jorden upp och strålar sedan tillbaka värme ut i atmosfären. Denna långvågiga strålning värmer upp luften. Växthusgaser förhindrar värmen som strålar ut från jorden att lämna atmosfären. Istället reflekteras värmen tillbaka mot jorden. På så sätt håller växthusgaserna kvar värmen kring jorden.

Denna process liknar de processer som värmer ett växthus, där glasytan har samma funktion som växthusgaserna. När solens strålar passerar in genom glaset absorberas de av jorden och återstrålas i form av värme.
Denna värme hålls kvar i växthuset, vilket leder till att temperaturen ökar betydligt. Om det inte fanns någon naturlig växthuseffekt på jorden skulle den genomsnittliga temperaturen vara 35 grader lägre än vad den är idag.

Majoriteten av de gaser som bidrar till växthuseffekten, såsom vattenångor, koldioxid, metan eller dikväveoxid, finns naturligt i atmosfären. Under de senaste 100 åren har flera gaser, som inte finns naturligt i atmosfären, dykt upp och andra har ökat i mängd. Alla dessa gaser ökar växthuseffekten varvid mer värme stängs in i atmosfären.

Förbränning av olja, gas och kol frigör stora mängder koldioxid. Energisektorn, industrin och transportsektorn släpper också ut stora mängder koldioxid. Även skogsavverkning är en viktig faktor i ökningen av koldioxidkoncentrationen, eftersom träd absorberar koldioxid.
Icke-naturliga gaser produceras främst vid industriell tillverkning av till exempel lösningsmedel, skumbildare, avfettningsmedel och isoleringsmaterial. Metangas bildas under nedbrytningsprocesserna i samband med jordbruksverksamhet som risodling och djurhållning. Avfallshantering och avloppsvattenrening bidrar också till metanproduktionen. Dikväveoxid bildas när kvävehaltiga ämnen, som exempelvis gödselmedel, sönderdelas.

Vissa forskare har ifrågasatt teorin om att de nuvarande klimatförändringarna och den globala uppvärmningen skulle vara starkt relaterade till den betydande ökningen av koncentrationerna av växthusgaser. Enligt deras uppfattning är detta en naturlig process.

Som en följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen har polarisarna börjat smälta vilket lett till att havsnivån höjts. Detta utgör ett hot mot många kuststäder. Antalet stormar och orkaner ökar, vädret blir oförutsägbart, ökenspridningen sker allt snabbare, skogsbränder blir mer frekventa och många djurarter är hotade.

Relaterade objekt

Förkastning (gymnasienivå)

Vertikala krafter kan bryta upp bergartslagret till förkastningsblock som sedan rör sig...

El Niño

Fenomenet El Niño har en stor inverkan på jordens klimat.

Atmosfären

Atmosfären är den luft som omger oss. Man tar dess närvaro så mycket för givet att man ofta...

Jordliknande planeter

Merkurius, Venus, jorden och Mars må ha bildats på ungefär samma sätt, men bara jorden har haft...

Veckning (avancerad nivå)

Laterala tryckkrafter orsakar veckning av bergarter. På detta sätt bildas veckberg.

Från Sahara till Amazonas

Sand från Sahara för med sig näringsämnen som är oumbärliga för Amazonas flora.

Kusterosion

Vissa kustdelar drabbas av vågornas extremt destruktiva kraft. Låt oss ta en titt på denna process.

Stratovulkaners uppkomst och uppbyggnad

Stratovulkaner är uppbyggda av lava, vulkanisk aska och andra utbrottsprodukter.

Added to your cart.